God kväll!
Det är inte klokt hur länge sedan det var jag skrev på min egen studentblogg, november 2015. Jag känner mig som Askungen; "De ordnar det nog med jobb och jobb..." Jag ler lite självironiskt. Det märks att jag närmar mig de femtio, för det ÄR skillnad på att studera i tjugoårsåldern och nu. Tänk på den tiden hade jag ju bara mig själv att ta hänsyn till.
Denna termin, vårterminen Åk 2 har, minst sagt, varit full med jobb. Det är tur att jag älskar det jag läser, annars hade jag inte orkat med. 10 timmars studerande om dagen är inte ovanligt. De gick ut hårt, våra kära professorer, forskare och lärare och sedan har de bara ökat. Av 80 antagna studenter, varav 50 påbörjade programmet är vi nu bara 17 eller 18 studenter kvar i vår årskull. Det finns givetvis olika skäl till det, men jag ljuger ju om jag säger att det är "semester". Det är hårt, men roligt jobb.
Å vilka intressanta ämnen vi läser. Jag gillar hårdvaruämnena bäst. Vi tentade av första delen av ett ämne som heter "Arbetsmetodik inom kognitiv neurovetenskap; Metodik och Statistik" i fredags. Det handlade i Del 1 av kursen om forskningsdesign inom just vetenskapsdisciplinen psykologi. Jo, visst är det skillnad på att beräkna och förutse densiteten av brandgaspartiklar då det brinner i träpall, beräkna brinntiden i heptan givet pölbrandens storlek, markförhållanden, temperatur och vindhastigheter, beräkna tid för uppbyggnad av brandgaslager och rökfyllnad i olika typer av lokaler om man jämför med att hålla på med människors beteenden och hjärnprocesser. Statistiken är densamma, så klart, men jag måste säga att jag är lycklig över att få klä på mig denna kunskap.
Jag undrar, helt allvarligt, hur många ingenjörer som verkligen på djupet förstått innebörden av begrepp som validitet, med alla sina undergrupper, varians och allt vad det innebär statistiskt, signifikans, reliabilitet, korrelation, standardavvikelse, eller "randomized pretest-posttest control-group design och hur denna design skiljer sig från andra typer av forskningsdesigner och hur man kontrollerar för intern- extern validitet osv osv.
Jag lär mig massor nu och helt plötsligt klarnar vissa detaljer som jag inte riktigt förstått under hela mitt yrkesaktiva ingenjörs-liv. Jag undrar jag... Man blir aldrig för gammal för ny kunskap.
Jag inser hur otroligt viktigt detta med just forskningsdesign blir om man ska forska inom just psykologi, här gäller det att ha koll på grejerna. Om det är många parametrar i ett brandförlopp, så kan jag avslöja att det inte blir färre i människans hjärna när vi tänker, upplever, minns, känner, bedömer, fokuserar, blir rädda...
Oj oj oj...
Men så ljuvligt kul det är!
Jag drog på mig ett par omtentor över jul, men har fixat den ena och väntar på resultatet från den andra, idrottspsykologin. Jag behövde skidåkningen och lite ledigt, men det straffar sig direkt.
Vilka kompetenta föreläsare vi har!
Idrottspsykologin var helt fantastisk, det vill jag läsa mer om, Jodå, det finns forskning som visar hur otroligt mycket det mentala spelar in när det gäller framgång inom sport.
Å ja, vi har definitivt fått insikter i hur man kan använda sig av olika vetenskapliga metoder för att bygga team, öka självkänsla hos individer, hjälpa människor att få kontroll på egen nervositet osv.
Som vanligt så gäller aldrig "en metod passar alla". Det är detta vi studenter skolas akademiskt i, att kunna individanpassa utifrån beprövad vetenskap. Det som fungerar för Pelle kan ju, så klart, få motsatt effekt för Stina, det förstår nog de flesta utan en enda timmes studie, men poängen är ju att då ha med sig vetenskapligt tänk när man sedan ska hjälpa enskilda människor.
Otroligt spännande. Just nu gräver jag ner mig djupt i en amerikansk forskare och professor, som ägnat 20 år av sin forskning åt hur den mänskliga hjärnan processar vid moraliska dilemman. Jag har en uppsats framför mig och detta arbete pågår samtidigt som vi börjat att öva våra teoretiska kunskaper på varandra, vi studenter - ja, att coacha individer för att öka deras egenupplevelse av mentalt välbefinnande. Man blir försökskanin, minst sagt, å det är ju bra. Man bör ju veta vad man månne säger till andra att utföra i en framtid.
Minns en gammal brandmästare på Malmö brandkår, som tvingade mig att stå på ett skitigt, blåsigt övningsfält tills jag klarade av att slänga ut en 76:a, grovslangsrulle i sin fulla längd.
"Du måste veta vad det är för order du ger..."
Jag ler och tänker med värme tillbaka på den där tiden. Undrar om jag skulle klara den manövern idag, förresten..
Jo, jag lär mig så otroligt många nya saker i livet nu. Det är så sanslöst roligt!
Jag undrar jag, vad jag ska bli när jag blir stor...
Ha det gott//
Ingrid
