Det är magi, hjärnans processande, men den hittar också på en hel del, alldeles själv...

God kväll!
Jag har inte varit aktiv härute på ett tag. Fullt upp. Firat makens 50-årsdag, hästar i träning, varav åtminstone en ska tävlas så småningom är det tänkt. Jag har nu tentat i ämnet "Metoder för positiv psykologisk coachning" och det var lite stressigt denna gång, tyckte jag, då den bestod av tre delar;

Del 1-Quality of Life Coachning: som är en metod som i sin helhet är vetenskapligt evidensbaserad gällande att kunna hjälpa människor att öka sin egen upplevelse av välbefinnande. Här har vi studenter på programet dels testat olika metoder och dels tränat på att coacha varandra.

Del 2-Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorsers (DSM-5), har vi studerat och alltså också tentat i därför att vi inte ska bli några "Coach-kvacksalvare". Då man studerar på vårt program sysslar man med hjärnan och hjärnans processande, men inte med medicinska frågor; alltså vi blir vare sig psykologer eller psykiatriker. För att inte riskera att hamna i situationer där vi coachar människor som egentligen har behov av medicinsk expertis, så har vi studerat symptom på vanligt förekommande mentala sjukdomar. Det är viktigt att tidigt kunna läsa av om en klient är i behov av annan kompetens än den vi får genom våra treåriga studier på universitetsnivå (för de akademiska psykologiska coacher som kommer att syssla med just coachning i framtiden, men arbetsmarknaden är ytterst varierad).

Ja, för det är sannolikt ett utbrett problem med just coacher, som idag, i vårt land, laborerar med människors mentala hälsa och nu har den debatten tagit fart på allvar. Till exempel lyfter Dan Katz, legitimerad psykolog, detta ämne och vill skärpa lagstiftningen. Läs gärna mer i  En artikel om höjda röster för skärpt lagstiftning om just detta ämne.

Del 3-Empati och hur kognitiv och emotionell empati processas i hjärnan tycks mig vara en hel vetenskap i sig. På Högskolan i Skövde (HIS) finns ett antal forskare som specialinriktat sig på just empati. Läs mer i mitt föregående inlägg om detta. Vi studenter har nu nosat på ämnet och det är otroligt spännande. Också empati och en del teorier om evolutionen för den mänskliga sociala hjärnan och neurala korrelat för de olika formerna av empati var alltså också ett av delmomenten på senaste tentan.

Här har vi fått studera fenomen som t ex vad det är som gör att känslor kan smitta av sig, varför kan vi "känna av" och påverkas av andra människors sinnesstämningar, för det visar forskning att den mänskliga hjärnan faktiskt gör... då funderar jag på mina hästar; det måste rimligen fungera likadant, eller är det bara min upplevelse - att vi kommunicerar emotionellt?



Vilken härlig höst vi har, fin sinnesstämning får jag av
 denna syn på vägen hem...

Att hjärnan gör det, smittas av andra människors sinnesstämningar och vilka strukturer som åstadkommer fenomenet är kända, men däremot vet man inte hur hjärnan faktiskt bär sig åt för att utföra något så fantastiskt. Det vill forskarna nu försöka ta reda på.

Magi

Det blir mer och mer magi ju mer man lär sig om hjärnan.
Nu börjar vi också få en liten inblick i hur det är möjligt för just magiker att lura oss så totalt med sina trick.
Inte sällan har framstående magiker just kunskaper i kognitiv neurovetenskap och vet därför hur man lurar den mänskliga hjärnan. Vi "utsätts nu" för otroligt intressanta övningar, vi studerande, ja man börjar tvivla på hur mycket man verkligen själv, viljemässigt, processar och hur mycket som hjärnan "hittar på för egen maskin"...

Jo- för exakt det gör den, hittar på en massa saker, vare sig vi vill det eller inte.

Det roligaste och mest intressanta jag någonsin studerat

Ja, nu läser vi alltså fortsättningskursen från grundkursen i Åk 1 i Neurovetenskap och det innebär att vi nu t ex kommer att studera mer ingående hur hjärnan processar känslor, minnen, uppmärksamhet, reflektion, självmedvetenhet, kroppsstyrning, smärta, synintryck o s v.

Vi har denna vecka börjat med hur hjärnan processar synintryck och smärta.
Det är fascinerande, minst sagt.

Jo, jag står fast, det jag studerar nu är nog det absolut mest roliga och intressanta jag någonsin befattat mig med. Jag får ju hålla på med allt; lite matematik, hjärnfysik, hjärnkemi och psykologi utifrån den positiva sidan med oss människor som individer. Vi är biologiskt lika, förvisso, vi människor, men ändå så olika var och en, var så säker på det.

Det gäller nog att vi tar vara på oss, utvecklar det som är bra med just Dig och med just mig.
För att kunna göra det effektivt, behöver man sannolikt ha de kunskaper som jag och mina studiekamrater nu erhåller genom skickliga hjärnforskare och professorer inom psykologi och kognitiv neurovetenskap. Det finns nog en djupgående avsikt och strategi med att just denna utbildning de facto har fötts.Vilken tur att jag råkade bo i Skövde, för det här programmet kunde jag inte motstå.

Snart hemma...

Ja, just det skulle jag ju till exempel kunna hjälpa till med, då jag är färdigutbildad. Att hjälpa människor som ju alla är så "rätt konstruerade" att också hitta rätt, ja, så alla får blomma ut i sin person. Vad härligt.

Man träffar ju så många "rätt människor", men de befinner sig dessvärre inte alltid på "rätt plats" i tillvaron och det, har jag nu förstått, är rena rama resursslöseriet med mänsklig kapacitet. Det gäller att rätt nyttja biologin; det vill säga att människor hittar rätt utifrån sina individuella förutsättningar - å det är ju fullt genomförbart.

_ _ _ _ _ _ _ _

Jag har dragit igång så smått...

Jag vill nu önska Dig läsare en riktigt trevlig helg!

Jag blir givetvis glad om Du fortsätter att hjälpa mig att sprida min blogglänk.

Varmt välkommen att kontakta mig om Du t ex har behov av mig som föreläsare,
exempel på möjliga föreläsningar (skräddarsys gentemot kund) nedan:

1. Inspirationsföreläsning om ökat välbefinnande genom att "byta spår" mitt i livet

2. Föreläsning om att arbeta som arbetsledare/chef/projektledare och vara kvinna i olika typer av utpräglat mansdominerade branscher (Räddningstjänst/Byggbransch), inriktning beroende på önskemål kan varieras.

3.Föreläsning om mina tidigare arbeten som brand/byggingenjör, skillnader i operativ roll (snabba beslut) och/eller projekterande roll (analytiskt/detaljerat arbete); inriktning kan varieras; (ex, erfarenheter från biståndsarbete, myndighetsarbete, arbete som utryckande befäl i operativ tjänst. Här är tanken att ju mer jag lär mig om hjärnan desto mer kopplar jag ihop olika yrkesroller med biologiska förutsättningar utifrån hjärnans processande.

4. Övriga önskemål (kommer t ex under våren att läsa idrottspsykologi och kan därmed också komma att erbjuda föreläsningar i detta ämne, då med koppling till min egen idrottsbakgrund inom kampsport, med meriter på Riksmästerskaps-nivå (mitten av 80-talet), mitt arbete som brandman innan jag studerade till brandingenjör (innebar en hel del fysisk träning och min personliga vägran att fysiskt inte "platsa" bland männen) eller varför inte med inriktning mot mitt nuvarande engagemang, som vardagsutövare av hästsport och tillika hästägare (aktiv utövare och hästägare, utan avbrott, sedan 1993).

Jag har alltså långt ifrån bestämt inriktning efter avslutade studier och har därför börjat föreläsa, i liten skala, under studietiden, för att känna mig fram, lite grann...

Du når mig på:
studingrid@gmail.com
Lämna telefonnummer och namn så ringer jag upp Dig, för överenskommelse.

Avslutningsvis:
Vilken utomordentligt vacker höst vi har i år. Dessa foton tog jag på vägen hem från skolan idag. Härligt. Det gäller att njuta här och nu, mitt i vardagslivet, ty morgondagen vet vi ju inget om.
Vi ses, sköt om Er

Å så fälten...

Ingrid

"Lita aldrig på en coach som inte själv är villig att arbeta med sitt eget välbefinnande."

God kväll,
Jag är inne i en intensiv period av studier. I förra inlägget nämnde jag mina nu pågående empatistudier. Parallellt med dessa tränar vi oss, jag och mina studiekamrater, på samtalsteknik, men framförallt så ägnar vi mycket tid åt att djupstudera olika vetenskapligt framforskade verktyg (metoder) för att kunna hjälpa människor att må bättre i sina vardagliga liv.
.
Vi prövar också metoderna själva och det är riktigt bra. En sak jag definitivt kommer att ta med mig ifrån denna kurs, som heter "Metoder inom positiv psykologisk coachning", kommer ifrån forskare i USA inom positiv psykologi (en spännande gren under Psykologi-paraplyet - en gren som samarbetar med hjärnforskare i hela världen) och jag avser uttalandet:
"Lita aldrig på en coach som inte själv är villig att arbeta med sitt eget välbefinnande."

Det här är så sant. Idag, bäst som jag satt i mitt vardagsliv och försökte få hjärnkoll på studierna, i tysta rummet på Universitetets bibliotek (jag skriver Universitet därför att jag har ett antal läsare utomlands och att jag inte vet om översättningsverktyget gör rätt om jag skriver Högskola), så trillar fler än en pollett ner, samtidigt...

Vi studenter läser i tre år, på helfart. Vi läser om hjärnan, dess funktioner, dess kemi och fysik; hur tankar, känslor, minnen med mera formas (fysiska och kemiska mekanismer), vi djupdyker ner i vetenskapliga teorier, t ex i forskningsstudier som görs över hela världen på människor i olika kulturer; kvinnor, män, barn, vuxna; alla tänkbara individer. Vi specialiserar oss på individen och vi blir hela tiden matade med budskapet: "En metod passar inte alla individer!"

Det är nu, under mitt andra studieår, läsperiod 2, som den allra första kursens budskap blir så tydlig för mig. I den allra första kursen ägnade sig föreläsarna åt att slå ihjäl många myter om psykologi och det var många saker som jag trodde att jag hade koll på, men jag hade fel. Det skulle vara så intressant att testa svenskarnas kunskaper, generellt, just inom ämnesområdet psykologi. Jag tror möjligen vi alla skulle bli förvånade över hur lite vi egentligen har koll på.

Jag förundrar mig lite grann över hur det kan se ut som det gör, även i Sverige, i ett land där vi påstår oss vara ett högt utbildat folk.., jag avser utbredningen pop-psykologin och låtsas-vetenskap.

Är det inte så att det svenska folket möjligen är lite på "efterkälken" just när det gäller kunskaper i psykologi? Jag erkänner, som ingenjör har jag ju tvärtom haft många förutfattade åsikter om att psykologi inte alls vilat på vetenskaplig grund. Hur kunde jag säga så? Jag hade helt enkelt inte koll, men nu skaffar jag mig det, hjärnkoll och jag kan garantera att jag som läst ämnen som matematik, fysik, kemi, mekanik, hydraulik, konstruktion, statistik med mera och jobbat som ingenjör i 26 år inte hittills har något att invända på det vetenskapliga innehållet i det vi läser. Mycket intressant.

Men hur kommer det sig att siare, spådamer, tarot-kort och liknande fenomen har kommit att bli en sådan jätteindustri i hela världen men även i Sverige? Det där förstår jag inte riktigt, om jag ska vara ärlig...

Hur kommer det sig att praktiskt taget vem som helst får kalla sig coach och ge sig på människors mentala hälsa och laborera med den? Det förstår jag inte riktigt, för om jag försökte gipsa ett brutet ben, så skulle ju jag agera som en kvacksalvare, eller?

Men det finns paralleller i hela samhället, förstås. Som brandingenjör har jag alltid undrat över hur det kommer sig att arkitekter, byggprojektledare, konstruktörer, ja, alla möjliga människor inom byggsektorn, får agera just som brandkonsulter och upprätta brandskyddsdokumentationer. Är det verkligen rätt? Blir det inte samma sak som om jag gipsar en människas brutna ben? Jag kan ju faktiskt tillverka gips och jag kan ju alltid slita å dra lite å hoppas på att benpiporna hamnar rätt, lite fältmässigt, bedöva med lite alkohol och voilá...

Nej, så gör man ju inte... benet kan läka ihop väldigt fel, infektionsrisken kan vara stor, smärtan jag skulle utsätta patienten för är inte rimlig.., så visst kan jag undra hur vissa brandskyddsprojekteringar kan ta sig igenom hela byggprocessen utan att någon reagerar på vägen...

Så vad händer då om man laborerar med än det ena, än det andra, som handlar om något så viktigt som människors mentala välbefinnande, utan att ha egen kunskap och forskning bakom sig..?

Det vet vi möjligen inte, inte ur ett samhällsperspektiv i alla fall, men däremot så ser vi att folksjukdomarna i vårt land numera handlar om depressioner, utmattning, nedstämdhet, oro...

Det är klart, om jag får önska lite, att det skulle kännas meningsfullt att hjälpa människor att slippa hamna i den statistiken och att få göra det utifrån vetenskapliga, evidensbaserade metoder.

Var rädd om Dig, för det finns ju bara en av Dig i hela världen och det är Du och Du är inte ersättbar!
Skickar också med en bild från häromkvällen, då Simsjön i Skövde var som allra vackrast.

Med vänlig hälsning
Ingrid Almgren

Empati - Intressant biologisk forskning - Vet vi egentligen vad empati är?

Hej!

Just nu handlar studierna om bland annat empati. Jag har glädjen att gå på ett utbildningsprogram där jag som student tillhör Avdelningen för kognitiv neurovetenskap och filosofi, en avdelning som ligger under Institutionen för biovetenskap, på Högskolan i Skövde (HIS), där ett antal av våra föreläsare har specialiserat sig inom just empatiforskning.

Det biologiska perspektivet

Det som slår mig är att det biologiska perspektivet på empati nu har tagit fart i vetenskapens värld, men att forskningsområdet också är tämligen nyfött. Forskare inom området tycks vara i ett stadium där man arbetar intensivt med att förstå biologiska sammanhang kring empati, d v s vad som händer i våra hjärnor i samband med att vi upplever empati.

Som brandingenjör vet jag att många parametrar påverkar en brand, men nu inser jag hur få de parametrarna är i relation till alla parametrar som påverkar empati hos människan. Det finns ännu inte tydliga vetenskapliga biologiska definitioner för empati, men forskarna strävar efter att förstå mekanismerna i den mänskliga hjärnan och man gör också framsteg, bland annat tack vare modern teknik inom kognitiv neurovetenskap (hjärnforskning med inriktning mot minne, perception, reflekterande, känslor...), ett av mina två huvudämnen som jag alltså nu studerar.

Sedan länge vet psykologer att empati består av två "huvuddelar", en kognitiv (tänkande, reflekterande del) och en känslomässig del.

Det handlar alltså dels om att intellektuellt kunna förstå någon annan individs situation och dels att känslomässigt kunna känna något som någon annan känner. Det handlar om interaktionen mellan många olika delar i hjärnan, där olika neuroner signalerar, på olika sätt, i komplicerade samarbeten med varandra och där ordningen på signalering (vilken hjärncell "ropar först och sist") också varierar.

Forskningsområdet verkar så otroligt intressant, tycker jag.

Begreppen är många, vetenskapen jobbar för att förstå och definiera

Vi människor använder oss av många begrepp i vårt vardagsliv som på olika sätt knyter an till det vi tolkar som empati; t ex medkänsla, sympati, tycka synd om, omtanke, bry sig om andra, o s v.

Det kan ändå vara vitt skilda saker som händer i hjärnan, då vi lite slarvigt, i vardagslivet, talar om just empati. Det här tycks mig vara är ett fantastiskt ämnesområde, det verkar vara oerhört spännande.

Jag blev så glad bara av att släppa ut fågeln

Varför kände jag till exempel en sådan glädje när jag lyckades befria en liten fågel häromdagen, som blivit instängd i vår inglasade altan? Vad var det jag kände, egentligen? Vad hände där och då i min hjärna? Det där studerar vi nu med skickliga föreläsare som försiktigt öppnar dörren och leder in oss studenter i empatiforskningens underbara värld.

Just nu läser jag en intressant forskningsartikel "Putting together phylogenetic and ontogenetic perspectives", en studie publicerad i Journalen "Developmental Cognitive Neuroscience". Den handlar om ett avstamp från evolutionsteorier om den sociala hjärnans utveckling kombinerad med vetenskap om "social inlärning" av empati från det vi föds tills dess vi dör.

Vi människor tycks i viss mån kunna öva upp vår empatiska förmåga, samtidigt som, om jag förstått rätt, vi också har olika individuella medfödda biologiska förutsättningar till empatisk förmåga...

Det här är min grej

Det här är verkligen min grej. Jag gillar det biologiska perspektivet på psykologi, naturvetenskapen i kombination med det sociala perspektivet. Det sociala perspektivet går som en röd tråd igenom hela utbildningsprogrammet, men med ett fokus på biologiska förklaringar om vad som händer i hjärnan. Precis det fokuset gör att alla ämnen jag nu läser blir så högintressanta för mig som ingenjör.

Nej, nu ska jag kasta mig in i neuronernas värld.
Ha det gott allihopa, vi ses,

Ingrid Almgren

PS!
Välkommen också att kommentera här på bloggen, ta gärna en titt på mitt erbjudande om föreläsning. Intresserad?
För kontakt, se inlägg under rubriken "Ide" - Hur kommer det sig att jag avstår en hög lön som brandingenjör och väljer att kasta mig in i studentlivet det år jag fyller 48? Vad driver mig?
Har jag hjärnkoll eller har jag, helt enkelt, tappat bort mitt sunda förnuft?

Varmt välkommen!

Demensboende - En modell - Ödmjukhet varar längst - Psykopater och evolutionsteori.., och något på G

Hej!

Vardagsliv igen - studier - men vilken fin sommar jag fick

Nu har jag alltså tentat av terminens första tenta. Evolutionspsykologi. Ämnet var precis så intressant som jag trodde att det skulle vara, jag gick ju faktiskt omkring och trånade hela sommaren om att få börja läsa igen, även om jag trivdes alldeles utmärkt på mitt sommarjobb på demensboendet i Tibro.

Jo, jag ville ju verkligen få också praktisk kunskap bakom alla teorierna om degenerativa hjärnsjukdomar.
Jag fick verkligen se skillnaden på frontallob-demens, vaskulär demens, Parkinson's Disease, Alzheimer's och vanlig åldersdemens. Jag fick därmed väldigt mycket praktisk kunskap och kände att jag gjorde verklig nytta genom mitt sommarjobb.

Ett stort tack till alla på Bäcklidens Demensboende i Tibro kommun för allt praktiskt jag fick lära mig i somras. Jag fungerar så, jag vill alltid klä på teorierna med praktisk kunskap.

Jag längtar efter Er alla, både boende och kollegor och nu vill jag snart åka till Er och hälsa på.

Just så, som på Bäcklidens demensboende i Tibro, vill jag bli omhändertagen en dag, om jag skulle behöva vård på ett demensboende. Jag fick se och vara utövare i den vackra och professionella delen av svensk demensvård i somras, innerligt tack!

Psykopaterna i samhället

Jo, en fråga som vi fick i fredags på tentan i evolutionspsykologi löd ungefär så här:

"Hur kan evolutionsteorier förklara att psykopater kan ha vissa reproduktiva fördelar i dagens moderna samhällen?"

WOW, vilka häftiga frågeställningar. Jag gillade tentan därför att den verkligen hade lagts på en förståelsenivå och inte på en "komma-ihåg-lösryckt-fakta-utan-något-sammanhang-nivå".

Det är precis så det ska vara när man studerar på Universitetsnivå, anser jag.

Nu återstår bara att se om jag verkligen har förstått sammanhangen...
Det vet jag om 18 arbetsdagar då tentan senast måste vara rättad.

Positiv psykologisk coachning

Idag har vi påbörjat kurs 2 för terminen och det är första steget mot praktisk Coachning. Vi ska till exempel få lära oss att förstå och tolka vissa signaler som kan antyda om en människa behöver mer än akademisk psykologisk coachning, alltså om de kan misstänkas ha någon form av ett mentalt sjukdomstillstånd som gör att de istället bör uppsöka läkare än att få handledning av oss.

Vi, akademiska psykologiska coacher, är ju egentligen till för och utbildas för att hjälpa människor så att de inte till exempel ska hamna i depression och för att människor istället ska öka sin känsla av välbefinnande och få möjlighet att blomma, ja komma till sin rätt för de personliga styrkor de har medfödda. Jo, forskning stöder att vi faktiskt föds med vissa personliga styrkor (förmågor), som givetvis utvecklas beroende av de omgivningsfaktorer vi upplever i livet.

Idag har vi därför börjat titta på definitioner av vad positiv psykologisk coachning faktiskt är, ur ett vetenskapligt perspektiv och detta gör vi med utgångspunkt från vad vi studerat i Åk 1.

Samma gamla modell igen, men nu inom ett nytt användningsområde

Som vanligt så imponeras jag av den "röda tråden" jag ser i kursupplägget.

Jag har en strategi, som bygger på en inbyggd ödmjukhet hos mig, jag byter inte ut några kurser i kursprogrammet, även om det för vissa kurser är tillåtet. Jag tror mig inte veta bättre än de programansvariga vad jag behöver läsa. Nej, det de har ansett att jag bör läsa, bör jag nog sannolikt läsa och hittills är jag inte besviken på deras kursurval.

Kursen jag är inne på nu kanske känns något för basic för mig, då jag ju som ingenjör jobbat både utomlands, i regeringsuppdrag och själv ansvarat för omfattande analyser och planering av hela kommuners risk- och sårbarhetssystem...

Men jag har bedragit mig förr, så jag ska gå in med en ödmjuk hållning även här, även om det kändes lite väl grundläggande med gången i coachning:

Inledande kontakt - Kartläggning - Målsättning - Intervention - Handlingsplan - Utförande - Dokumentation - Uppföljning...

Har man hört det här förr? Ja, till leda, uppriktigt sagt...

Men, det jag ser fram emot är ju att det nu inte ska handla om att inventera olycks- och säkerhetsrisker, inte heller ska jag kartlägga riskbilder, jag ska inte planera för larmorganisation och inte för storlek på utryckningsstyrka/tillgång på vatten-och släckmedelskapacaitet, nej jag ska använda modellen för helt andra saker nu!

Hur mår en människa där innanför skalet/kroppen, den där delen som vi inte kan se?
Vad behöver just den här människan för att erfara upplevelsen av ökat eget välbefinnande?
Handlingsplan= vilka konkreta "övningar" kan användas för just den här individen? Vad kan fungera för just honom/henne?

Vilken grej, egentligen, att kunna hjälpa människor på deras villkor, utifrån den glädjande nyheten att Du är bra precis exakt som Du är.

Att vända på hela steken:
Inte: "Det här måste Du nog förbättra, Andersson!"
Utan istället: "Det här är Dina personliga styrkor, detta är Du suverän på, hur nyttjar vi den kunskapen bäst?"

Psykologi och kognitiv neurovetenskap, vilka oerhört intressanta ämnen, byggda på vetenskaplig grund om oss människor som individer.

Jag ser så mycket spännande framför mig.
Och tänk, det är den 28 september idag och jag sitter och bloggar ute på verandan i T-shirt.

Å vet Ni, kanske, kanske, har jag något på gång gällande att dra igång föreläsandet...

Livet är härligt och jag gillar att vara student igen!


Ha en fin kväll, nu ska jag plugga och skaffa mig hjärnkoll!

Ingrid Almgren







 

Jag förstår ju så mycket mer av världen på det här viset och kemi är väl ändå alltid kemi, eller?

God fredag!

Vardagsliv och Frosseri

Veckorna bara rusar iväg. Jag tog ledigt från studierna i onsdags och åkte till Ullared med min med- och tävlingsryttare och vi frossade bland all hästutrustning. Det blev inköp av en ny ridhjälm, en ny säkerhetsväst och lite hästtäcken som står emot regn och vind nu när hösten börjar bita i. Jo, jag är en hästnörd. Jag har aldrig varit modemedveten, tämligen ointresserad, men jag har tydligen en liten ådra åt det hållet ändå, för just när det gäller hästutrustning vill jag att det ska vara fint. Man sätter inte en röd eller orange tävlingsgrimma på en brun häst eller en fux, tycker jag, men gärna på en svart (mörkbrun).

Det finns rimligen en biologisk förklaring, mångfacetterad visserligen, till vad vi t ex uppfattar som "fint och fult"?

Det är alltså så det blir för mig när just precis mitt öga, med mina stavar och tappar (synceller), tar in vågorna för synligt ljus, skickar in dem i hjärnan där dessa signaler kodas om till ett språk som är tolkningsbart för min hjärna. Just min hjärna tolkar färgerna på sitt sätt och "säger":
"Den skrikiga orange-färgade grimman ska Tweed och ingen annan häst ha."

Det är därför som Du, kära läsare, kanske tycker annorlunda, din och min hjärna tolkar synligt ljus lite olika, för vi ser faktiskt inte ett dugg med våra ögon, näpp. Så vackert för dig kan betyda mindre vackert för mig och tvärtom. Jag förstår mycket mer om synligt ljus idag, än vad jag gjorde då 1988 då jag satt och räknade på våglängder i fysiken på LTH, nu har jag fått en helhet, nu studerar jag vad som händer i andra änden, hos människan, i perceptionspsykologin, då hjärnan tolkar synligt ljus.

Vi har förresten satt igång hästarnas träning nu igen, efter sommarvilan och det känns riktigt bra.
Jag hoppas kunna komma ut på någon liten dressyrtävling i höst, men det är framförallt satsningen på hoppning som är målet. Jag avstår tävlande i hoppning tills min unghäst blir stabilare. Medryttaren är ung och snabb i reaktionerna så hon får göra "inhoppnings-jobbet".

Hjärnkoll, hoppas jag ha, då det är dags att tenta

Jag är inne i tentavecka, lite jobbigt just nu erkännes.
Även om jag verkligen gillar det jag läser så har jag lite svårt att koncentrera mig. Jag ska tenta av en introduktionskurs den 25 sept i evolutionspsykologi och det är 472 sidor på engelska med facktermer och begrepp som är tämligen nya för mig, då jag ju är ingenjör och inte tidigare har läst biologi på högre nivå. Jag valde bort biologi till förmån för samhällsvetenskap på gymnasiet. Det var nog tur, för jag behövde just samhällsvetenskapen för att söka in till detta program (Akademisk Psykologisk Coach, det heter egentligen bara "Psykologisk Coach-programmet" och det är ett olyckligt namnval, menar jag och definitivt inte anpassat för Sverige, för vad är det egentligen för konstig titel? Vaddå Coach? Det måste vara bättre att tala om för människor att det är högteknologisk hjärnforskning vi pysslar med, kognitiv neurovetenskap!)

Mina studier från LTH dög inte...

Det fåniga är att jag inte fick tillgodoräkna mig en enda Universitets-poäng från LTH, med både matte, kemi, fysik, hydraulik, statistik, beteendevetenskap, konstruktion, riskhantering osv...
Lite märkligt ju, vi håller ju på med just hjärnkemi och kalium- och natriumjoner är ju samma kemi oavsett om de råkar befinna sig i hjärnan eller någon annanstans i den fysiska världen, inte sant?

Det är precis som om statsmakterna inte vill att "gamlingar" som jag ska studera i Sverige...

Jag dammade av betygen 

Äh, jag dammade av mina gamla gymnasiebetyg från tekniskt gymnasium 1985 och det fungerade ju också bra. jag vet exakt varför jag valde 4-årig-teknisk linje, som den hette på den tiden:
"Jag vet inte vad jag vill bli, så jag väljer en gymnasielinje som ger mig bredast tänkbara valmöjlighet i livet".
Bingo, den idén visade sig ju bli bärkraftig också 29 år senare i livet, så jag hade nytta av den strategin både då,1988, då jag läste till brandingenjör vid LTH och nu då jag studerar kognitiv neurovetenskap (hjärnforskning) på Högskolan i Skövde (HIS). Lite häftigt ju.

Du, det kan alltså underlätta i framtiden att anstränga sig lite extra i skolan idag, även om Du inte vet varför eller vad du vill göra om 20 år. Kör på bara, å Sverige är ett fantastiskt land, där det aldrig är försent att "sadla om".

Nej, nu tillbaka in i litteraturen gällande hur evolutionisterna ser på känslor, varför vi människor, enligt Darwins teorier, har utrustats med ilska, glädje, rädsla, men också med moraltänk och annat smått och gott...

Ha en fin fredag och som vanligt blir jag glad om Du delar min bloggadress på sociala medier och för övrigt hjälper mig att sprida budskapet om att jag tänker mjukstarta med lite föreläsningar..
(Se mer under rubriken Idé, bland titlarna i högermarginalen)...

Kanske har jag något på G, den som lever får se.

Ingrid Almgren

Feminism, Darwinism och Kristen tro, de passar ju finfint ihop, alla tre, ju...

God söndagskväll!
Tänk vad härligt att jag kan sitta ute på verandan och studera, solen lyser in genom det ena glasade  sido-partiet och livet är härligt.

Det är viktigt att förstå att denna min blogg är ett slags studentdagbok. Jag vet inte riktigt vart det hela leder, men jag skriver för att kunna minnas, berätta om vad jag nu håller på med och tänka högt.

Jag saknar i och för sig interaktionen med just Dig och visst vore det roligt om den kunde komma igång, samtidigt vet jag att många människor är nöjda och glada med att just precis bara läsa och det är också okej, så klart.

Min poäng är ju att njuta av själva processen. Det är det som är en del av det sköna livet, att kunna njuta av här och nu.

Det är ett fantastiskt program jag studerar på vid Högskolan i Skövde (HIS) och jag är imponerad. Imorgon bitti ska jag stämma av med ett par kursare vad vi hittills läst om i den kurs vi nu läser, evolutionspsykologi och hur vi uppfattat avsnitten och förklara våra tankar för varandra.

Min hjärna älskar att leka med flera perspektiv.

Nejdå, jag försöker inte alls övertyga någon enda människa om att Gud finns, det går inte, jag bara berättar lite om hur olika vi människor kan tolka saker.

Det finns ju människor som bestämt hävdar att tro och vetenskap aldrig kan kopplas ihop.

Det är sant, så till vida att vetenskap sysslar med "vad- och-hur"-frågor medan tro handlar om "varför" och "meningen med livet" och fyller ett slags psykologiskt, mentalt utrymme, som människor genom alla tider och tvärs över alla kulturer och geografiska platser tycks vilja fylla med något innehåll.

Idag konstaterar jag likheterna mellan feminism, Darwinism och kristen tro, jodå, det är också möjligt, för bara fantasin begränsar oss när vi leker med olika perspektiv.

Jo, feminism går rimligen ut på att det ska vara jämställt mellan könen och oftast pratar vi om att kvinnan är i underläge och behöver stärkas.

Darwin funderade över skillnader i sexuellt och aggressivt beteende mellan hanar och honor och kallade det för "sexual dimorphism". Han hävdade att skillnaden mellan könen blir större då en hane lever ihop med fler honor än om hane och hona lever i parförhållanden.

Det förklarade Darwin med att hanarna blir starkare och starkare samt alltmer aggressiva, generation för generation, då hanarna tvingades tävla om och slåss om honorna mot varandra.

Det där, skillnaderna mellan könen, menade Darwin, utjämnades om hane och hona levde monogamt, alltså i parförhållanden.
Hanarna behövde då inte slåss på samma sätt så selektionen blir då inte nödvändigtvis så att gener som premierar egenskaper som styrka och aggression förs vidare och ständigt förstärks från generation till generation.

Hmm...

Enligt Bibeln så ska ju "de tu varda ett" (man och kvinna)...

Ja, men, det blir ju oerhört spännande att samläsa.

Visst måste det ur ett feministiskt synsätt vara bra att mäns styrka och aggression reduceras, kvinnor utsätts ju, dessvärre, världen över, för mäns våld och aggressivitet och det är väl ingen bra utveckling för mänskligheten i det långa perspektivet?

Darwin menar, tydligen, att monogami reducerar och jämnar ut t ex styrka och aggression, vilket då rimligen också, i detta fall, harmonierar med det kristna budskapet om att man och kvinna ska leva monogamt med varandra...

Nu läser jag ju bara grundkursen, så jag har inte kommit in på frågeställningar om homosexualitet och liknande frågor ännu och det är viktigt att alla mina läsare vet att jag verkligen företräder en människosyn om alla människors absolut lika värde, oavsett religionstillhörighet, sexuell läggning, etnicitet osv.

Jag ville bara visa er hur jag själv leker mig fram i tillvaron medan jag ändå studerar ett så otroligt intressant ämne som evolutionspsykologi

Ha en fin kväll, alla och varmt välkommen att kommentera, tycka till och tänka högt härute ihop med mig.

Ingrid Almgren

Mysiga pensionärer, red-line-offside, Gud, evolutionspsykologi och träljusstakar.., å allt i samma inlägg, det ni! Ha ha!

Hej på Er!
Veckan sprang iväg snabbt och jag har verkligen inte haft tid att blogga.
Evolutionspsykologi är nog ett av de mest intressanta ämnen jag studerat i livet. Javisst, jag väljer visserligen att vara så barnslig så jag tror på meningen med livet, men utan att förneka vetenskap så klart.

Jag älskar vetenskap och att nu få dyka ner i evolutionsteorier, det sätter igång min hjärna i full fantasi och lustfylld nyfikenhet.

Vi läser om olika perspektiv och hela dagen idag har jag och ett par kurskamrater tampats med begrepp som:
Gene Mutation, Phenotypic traits, Genetic drift, Genetic draft, skillnaden på adaptive och adaptation, "selfish genes", reciprocal altruism...

Det är en fantastisk värld!

Jo, mitt program är internationellt, så jag får ju engelskan med mig på köpet, å lat som jag är så översätter jag inte facktermerna till svenska, för det blir ändå bara fel då.

Det är väl som med hockey, det heter "red line off side" (om nu det begreppet fortfarande existerar) och inte "på-fel-sida-om-röd-linje", så jag försöker inte göra mig märkvärdig med engelska termer, helt enkelt lär jag mig ämnet på engelska, därför.

Jag sitter och filurar på detta med att Darwins naturliga urval förutsätter ett antal villkor, eller snarare kanske tillstånd...
Naturen behöver t ex ha ett stort urval av gener och vi får läsa om varför det egentligen inte finns någon "bäst- och sämst"-gen hos oss människor enligt "naturens sätt" att se på tillvaron, det är härlig biologisk kunskap att ha med sig.

Intressant, för tänk om Gud ändå finns hur tänker då detta Gudomliga väsen till världsskapare? Jo, rimligen att det ska vara stor variation på alla människor, djur, växter, ja, allt vackert som skapats via Big Bang, det vet man ju själv hur stolt man är om man lyckats skapa något alldeles unikt, känslan, hur härligt det är och alla minns vi väl träslöjden och tiden som infann sig när äntligen sandpapperets tid var förbi...

Jag menar hur trist var det inte att sandpappra smörknivar och servetthållare och jag vet inte allt..?
"Sandpappra lite mer, du!" var det ständiga svaret från slöjdläraren. Ha ha.

Men åååh, vad jag kommer ihåg var när jag blev klar med mina egenhändigt svarvade träljusstakar, de var vackra, de var annorlunda än alla andras och jag var så stolt över dem. Jag har ännu kvar dem, men hittar dem inte just nu, men jag finner däremot min makes äggkoppar, som han svarvade i träslöjden, för de använder vi, bra va? Fina ju!

Jo, jag önskar er alla en trevlig fredagskväll, jag måste plugga och plugga och plugga, vi går mot tentamenstider. Minns ni hur det var, ni som studerade en gång för länge sedan?

Det är underbart att ge sig själv chansen att studera på äldre dagar.

Jo, haha, "äldre" var rätta ordet. En härlig kurskamrat till mig berättade häromdagen lyckligt om sin härliga utlandsresa i somras. Hon hade träffat så "mysiga pensionärer" i 50-års-åldern på resan.
Ha ha ha, roligt! Jag ler varmt.
Livet är härligt, var rädda om varandra!
Vi ses,
Ingrid

"Det är ingen drömtydarlinje Ni hamnat på, vi sysslar med vetenskap!"

God fredagskväll!
Det får bli ett kort inlägg idag. Det har varit fullt ös, det där vardagslivet Ni vet...

Avnjutit föreläsningar på förmiddagen i Evolutionspsykologi. Nu börjar det "snurra ordentligt" i min skalle. Jag har ju aldrig läst biologi, mer än på högstadiet och det märker jag sannerligen av nu. Vi har börjat studera kromosomer, DNA-molekyler, genotyper, fenotyper, heterozygous och homozygous (de två sista uttrycken är engelska uttryck, men jag vet inte vad de heter på svenska). Å så generna, som liksom är delar av DNA-molekylen å hur de sitter på sin särskilda plats inne i kromosomerna, som i sin tur ligger inuti varje cell.., som alltid verkar parvis, såvida vi inte pratar om könsceller och hur dessa kopierar sig själva och där det uppstår mutationer och förresten så har varje gen, sk alleles (engelska igen?) och dessa alleles måste jag som ingenjör "tolka om" så jag liksom förstår och då tycks de påminna om olika isotoper av samma grundämne (kemi) fast nu handlar det om gener istället...Hmm???

Allvarligt talat, jag lär få plugga hårt för att fixa denna kurs. Som sagt, som en av mina favoritföreläsare sa i början av Åk 1:
"Detta är ingen drömtydarlinje Ni nu har hamnat på, vi sysslar med vetenskap!"
Ha ha, jo tack...

Men en sak blir lite rolig...
Jag brukar ju alltid säga att vetenskap och tro är vitt skilda saker, men att de inte nödvändigtvis behöver dra åt olika håll...

Jag har alltid envist hävdat att alla människor är unika och att människa är just människa och att hudfärg inte betyder olika slags människor, bara exakt samma slags människa men med olika hudfärg, ja.
Hah! Evolutionsteorin bekräftar ju exakt det. Yeah! Vi gick igenom det där med generna, hur smarta de är och anpassar sig (kopierar sig själva och muterar ibland och korsar och tvärsar å bildar nytt) till olika miljöer för att i slutänden säkra reproduktion...

Ja, men då så, när jag var barn sjöng vi i Söndagsskolan: "Jesus älskar alla barnen..."
"Röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt..."

Japp! Exakt, vetenskap och tro, samma budskap. Alla människor är unika, det måste finnas en stor variation, ju mer vi blandar oss med varandra över jordklotet desto mer säkrar vi upp så att vi inte får en massa eländiga dysfunktioner/sjukdomar, såsom t ex att svenskar och finländare har särskilt dåligt skydd mot en speciell metabolism-sjukdom och detta för att vi har för få förfäder till antalet (gav för lite variation på gener), ja, lite av "inavel", helt enkelt i ursprunget till oss människor som t ex lever i Finland och Sverige idag...

Vi skyddar oss alltså sannolikt bäst, som mänsklighet, om vi blandar oss hej vilt över jordklotet , med varandra, måste ju då bli min lilla slutsats så här långt...

Japp, den "lilla skillnaden" är bara att evolutionsteorier tror att allt skett slumpvis och tror man på en Universums Skapare så är det samma sak, fast en skapelse istället för en slump, same,same, but different. (Jag ler lite).

Jag är fortsatt tacksam om Du vill hjälpa mig att komma igång med mina föreläsningar. Jag är så sugen på att få sätta igång... Känner Du till någon första lämplig kund till mig?
Ragga upp en, så kan Du ju hänga med gratis och lyssna på min första föreläsning.
Se inlägget under rubriken "Idé" i högermarginalen, så får Du veta mer.

Sov gott på Er allihopa!
Nu tar jag en liten helgpaus, så ses vi till veckan.
Ha det bra,
Ingrid

Jag blir lycklig, på riktigt, när mina vänner lyckas med sina drömmar!

Godkväll!
En av de härligaste saker jag vet är att se andra människor lyckas med sina drömmar. Jag borde nog ha studerat flitigt idag, men sociala relationer är också så viktigt. Jag har en väninna som jag tycker så mycket om och vi båda är överens om att vi borde träffas oftare, men ni vet hur det är, vardagen är ofta fylld. Idag lyckades vi i alla fall få till det. I tre timmar har vi njutit av kvalitetstid tillsammans på ett av Skövdes caféer.
Vår stora gemensamma nämnare i livet är hästar, det är genom hästintresset vi blivit vänner. Vi är lika som människor och samtidigt väldigt olika och det är härligt.

Jag är så imponerad av den här kvinnans förmåga och engagemang gällande att arrangera mässor. Ibland är det bröllop, andra gånger gamla bilar och nu har hon en Jakt och Fiskemässa i Forsvik på gång, redan nästa helg. Forsvik ligger en bit utanför Karlsborg i Gamla Skaraborgs Län, åk gärna dit och kolla vad hon har på gång!

Jag fortsätter också att njuta i fulla drag av min fantastiska föreläsare, Katja Valli, i kursen Evolutionspsykologi (se gårdagens inlägg).

Det som är så underbart med seriös vetenskap är att den är just seriös.
I dagens föreläsning tar Katja bland annat upp vilka kritiska röster som höjts mot denna forsknings-disciplin. Hon går noga igenom olika slags kritiska synpunkter och förklarar varför viss kritik är viktig och bör tas på allvar medan annan kritik inte är så viktig då den inte bygger på vetenskap, utan mer på "känsla". Oerhört intressant.

Jag erkänner att jag ställer en kontrollfråga och jag blir mycket nöjd med det ärliga och kompetenta svaret Hon ger mig. Slut-testet utfört, check, även om jag redan var övertygad om att jag kan lita på henne, men jag ville ändå få det bekräftat.

Ja, den här föreläsaren har min totala uppmärksamhet och fulla förtroende på alla sätt.
Livet känns härligt efter mitt socialiserande med min vän och genom att också försöka hjälpa min vän på mitt lilla vis, genom att göra reklam för hennes mässa här på min blogg, så ökar jag på mitt eget välbefinnande. Det är ju nästan lite egocentriskt, dvs jag mår bra av att hjälpa till, även om det bara är en liten detalj, men då blir det ju bra för oss båda, en situation som ju brukar kallas för "win-win",
d v s alla mår bra.

Så Du, testa Du också, redan imorgon, gör en aktiv gärning, vad som helst, den behöver inte vara så stor, men gör någonting för att hjälpa en vän att lyckas med ett projekt, uppgift, livsdröm eller liknande, som den personer verkligen älskar och brinner för.

Du kommer själv att känna positiva känslor av det, jag lovar Dig!

Lycka till finaste Magdalena med Din mässa nästa helg!

Jag tycker att jakt är ett schysst sätt att avliva ett djur på, men det är viktigt att man tar tillvara på precis hela djuret. Jag gillar inte jakt om det enbart görs för nöjes skull. Ja, jag är djurvän, jag vill att djur har det bra, men jag gillar också kött och känner inte samvetskval för att äta kött. Jag har noga gått igenom mina egna värderingar i en av våra första kurser i Åk 1, som handlade om "medvetande". Jag har skrivit en uppsats, ett arbetei skolan, om just medvetande och hur jag applicerar egna tankar om det på hur man bör behandla djur. Det var en uppgift med ett slags filosofiskt perspektiv gällande "mind-body-frågan". Det var en av de mest intressanta och fängslande uppgifter jag någonsin arbetat med i hela mitt liv, trots att det bara var en student-uppgift. Jag fick verkligen tillfälle att "brottas med" mina egna värderingar. Jag letar alltid efter svensk köttråvara i butikerna, men föredrar att äta vilt eller djur som jag vet, genom min egen kontroll på plats, har haft ett schysst liv, enbart åker en kort väg till ett bra slakteri och där avlivas på mest smärtfria sätt. Jodå, jag har allt följt med även mina egna sporthästar ända fram till slutet, ibland t o m ända fram till bultpistolen med efterföljande slakt...
Jo, vi har ett ansvar för djuren hela vägen, från A till Ö, hävdar jag bestämt.

Kram på Er allihopa, mina fina läsare.
Sov sött!
Ingrid

Äntligen. Första föreläsningen om evolutionspsykologi avklarad.

Hej igen!
Äntligen har skolan börjat igen. Hinner inte skriva så mycket idag för jag ska ta hand om hästar, rida, plugga och så lite kvällsmat, ja vardagslivet kallar.

Evolutionspsykologi är ett ämne jag aldrig varit i närheten av. Jag får väl erkänna att jag har en liten förutfattad mening, men detta kommer att bli superbra. Det tycks mig som att man skrapat fram några av världens främsta hjärnforskare till just mitt utbildningsprogram, fast ärligt talat, hur kan jag bedöma det? Men jag kan i alla fall konstatera en skicklig och ärlig föreläsare, som svarar pedagogiskt på alla våra, studenternas frågor. Jo, vår lärare är specialiserad inom sömn- och dröm-forskning, hon undervisade oss också i sista kursen på vårterminen: "Altered States of Consciousness", men sysslar alltså också med evolutionspsykologi.

Kort, så handlar det om att den mänskliga hjärnan betraktas som ett organ som designats genom så kallat "naturligt urval".

Det verkar rätt schysst. När jag avlar på hästar så väljer jag kanske en hingst som har kraftiga skenben och hög mankhöjd och lite "kraftigare i modellen" om jag vill ha ett föl som är robustare än stoet. Ja, sedan hoppas jag på att hingstens gener ska slå igenom på avkomman..

Man kan se hur olika "stammar" av en och samma hästras utvecklas lite olika, eller också tror vi människor bara det, det måste jag förresten fråga henne om, hur lång tid tar det egentligen att se skillnader i olika "hästlinjer" om man medvetet avlar på en specifik egenskap? Inom hästsport är det känt att det börjar bli problem med senor och leder, då man avlat fram allt tyngre, högre och större djur, men aveln kanske har missat att ben, knän, senor, leder osv är lika viktigt att då få med sig i aveln...

Är det så bra egentligen att människan lägger sig i? Men hur skulle det annars gå till, då?
Jo, vi avlar fram allt tuffare tävlingshästar, men vet människan då egentligen vad hon sysslar med, eller?

Första dressyrtävlingen någonsin, på min egen uppfödning Reborn Spirit, där jag just "valde" en stor och robust hingst till mitt då så smäckra, lilla sto, men nja, moderns gener tycks vara nedärvda gällande storlek, men han är världens finaste häst ändå, liten och naggande god...

Tillbaka till hjärnan, som är ju är en fysisk grå klump.., då borde den ju också kunna utvecklas i endera riktningen beroende på hur vi "parar oss" över tid med varandra, det köper jag.

Ja, det är ju det som gör ämnet känsligt, efter andra världskriget var det, självklart, fullständigt tabu att prata om biologi, gener i kombination med beteende. Det hemska som då hände i Europa med Förintelsen, rasbiologi-skit, gjorde ju att biologin kastades på skräphögen gällande beteende-forskning hos människan.

Men sedan har man insett att vi nog ändå behöver både biologi och sociala/kulturella sammanhang för att fullt ut förstå människans beteende ur ett psykologiskt perspektiv...

Sedan är ju nästa krux vår subjektiva psykologiska verklighet, "the mind" på engelska och hur den korrelerar mot den fysiska hjärnan, men det blir för tufft ämne för mig då hjärnforskarna inte själva har koll på den frågan, inte ännu, men kanske i framtiden...

Men om jag nu fattat rätt, av min första föreläsning, given oss studenter av den skickliga, ödmjuka och så pedagogiska hjärnforskaren Katja Valli, som är hjärnforskare på Universitetet i Turku, Finland, så handlar detta ämnesområde om att försöka bidra med biologisk fakta (t ex urvalsprincip) utan att hävda att sociala/kulturella faktorer är betydelselösa, i syfte att skapa en helhetsförståelse över varför vi människor beter oss som vi gör..

Katja ger ett enkelt exempel. Det är medfött (biologi) att kunna lära sig ett språk, men det lilla barnet måste utsättas för miljöer med talat språk för att lära sig ett språk, vilket språk beror på var Du bor och växer upp (social/kulturell påverkan).

Å varför minns vi människor vissa saker bättre än andra? Hur påverkar biologin?

Ja, detta blir ju ännu en otroligt intressant kurs.
Jag känner stort förtroende för denna forskare.
Ja, ungefär så, så nu ser jag verkligen fram emot att få ta del av denna kurs; Introduktion till evolutionspsykologi.
Ha en fin kväll och tänk på att vara snälla mot varandra, vi kanske bara har ett liv, vem vet?

Ingrid

Skrotpannkaka, Flow och Etiketter

God Måndag kväll!

Dagen har varit fylld av diverse aktiviteter. Precis kommit hem med yngste sonen och hans ponny från träning på Jutagården i Skövde. Jutagårdens ridanläggning är som ett andra hem för vår familj, ja en stor del av mitt och min familjs liv. Jag undrar hur många timmar vi har spenderat där. Jag har själv hållit till där som aktiv ridande medlem, utan uppehåll, sedan 1993. Oj, vad åren går.

Hästar ger mig flow, ännu ett begrepp som vi studenter läst om i grundkursen i positiv psykologi. Flow, ja det är att fullständigt glömma tid och rum och uppfyllas totalt av det man håller på med.

Jo, också flow är något som förbättrar människors upplevda välbefinnande och vetenskapsmän inom just positiv psykologi är väldigt intresserade av just begreppet "flow". Det bedrivs en del forskning kring detta begrepp. Spännande!

Men nej, nu ska jag inte börja skriva om hästar för då slutar jag ju aldrig, då kommer jag in i just flow.

Idag, bloggdag 3, passerade jag 500 sidvisningar.
Tack till alla som hittills delat, jag är jätteglad för det ska Ni veta!

Dessutom visar statistik över trafikkällorna hur liten vår värld är.
19 sidvisningar har gjorts från USA.
3 från Nya Zeeland
1 från Norge
Övriga Sverige.

Spännande!

Kort info om etiketter

Nu har jag lagt till en Etikettflik i högermarginalen direkt under "Bloggarkivet".
Där kan Du lätt navigera. Sakta men säkert ska jag bygga upp den, men jag måste försöka strukturera mina egna tankar först.

Jo, jag har bloggat förr och jag vet hur lätt det bli kaos bland etiketter och bloggarkiv, Ni vet, ungefär som att börja namnge mappar helt planlöst på arbetsdatorn utan att först verkligen ha tänkt igenom strukturen...

Oj oj, någon mer än jag som varit med om att inte hitta just den där filen som man behövde EXAKT just NU?

Hemskt, ju. Stressande till tusen.

Så jag ska försöka gå sakta och strukturerat fram. "Sakta" är inte riktigt alltid min grej, skriver jag och ler självironiskt, så det blir en liten utmaning för mig.

Under etiketten "Idé" har jag tänkt att samla mina "LOOPA-funderingar, alltså "Skulle-detta-kunna-vara-intressant-för-Er-uppslag?"

Där, särskilt där, skulle jag älska om jag fick synpunkter och nya infallsvinklar av Dig, kära/e läsare.
Ja, hjälp mig, genom att kommentera, Ni är så välkomna med Era synpunkter.

Under etiketten "Dagbok" kan man ju lista sig till vad det handlar om, här kommer ju just precis ordet i min bloggrubrik "Vardagsliv" in.

Jag kommer nog inte att klara av att skriva varje dag, men jag kommer att försöka skriva om studerandet i kombination med rollen som mamma till två tonåringar och en 12-åring, om mannen i mitt liv om att kombinera famljeliv med studier, om hästar förstås och annat smått och gott.

Vem vet, hästar kanske blir en egen etikett så småningom, men jag börjar så här, så får vi se...

Jag ska försöka baka in begrepp som "flow" och annat smått och gott som har att göra med det jag studerar. På så sätt hoppas jag väcka Din och Ditt företags eller förenings nyfikenhet.

Ja, har jag tur tänker Ni:
"Jaaa, det där skulle vi vilja ha en föreläsning om, få veta mer..."

Jo, varför mörka min lilla "mini-uppstart", ett slags embryo till affärsidé.
Det blir ju ingenting, om inte Ni är med. Det blir ju skrotpannkaka utan Er, så klart.

"Skrotpannkaka" är ett uttryck som min mamma ofta använde när jag var barn, nu minns jag...

Nu hade jag ingen bild på en skrotpannkaka, så jag tog en blåbärspajs-bild istället. Pajen är inte så vacker, det brukar inte bli så vackert då jag bakar, men det smakar lika gott ändå... Tänk Dig att man tappar denna i golvet då man tar ut den ur ugnen och formen går sönder i flera skärvor och pajen trillar ut i en kletig röra på köksgolvet. Om man då sopar upp röran och klafsar tillbaka den ner i den halvtrasiga formen, så tror jag att jag gett dig en "mental bild" av vad jag menar med "skrotpannkaka". 

Minne och hjärnans förmåga att producera "mentala bilder" är andra intressanta saker som man läser om när man studerar hjärnan, men det där får vi ta en annan dag...
Godnatt, sov gott och tack för Ert stöd.

Ingrid

Varför avstår jag en lön långt över 40 000 kr/månad frivilligt? Vad driver mig?

God Söndag kväll!

Ja, jag har alltså så smått kommit igång med bloggandet nu.

I våras gick jag och ett gäng kursare en utbildning som drivs av Drivhuset Skaraborg.

Vi genomgick, parallellt med studierna förstås, en sk LOOPA-kurs som handlar om Affärsutveckling för entreprenörer.
Det var en bra kurs och det jag tog med mig därifrån var framförallt att om man går i företagstankar eller kanske funderar över en ny produkt eller tjänst så ska man inte vara så rädd för att testa.

Egentligen var det väl på den utbildningen som jag kom på att jag ju kunde studentblogga under tiden jag utbildar mig.

Varför inte pröva på att föreläsa igen? Jag saknar ju min lärarroll ibland, jo det var en härlig tid då jag utbildade brandmän och brandbefäl, framförallt från väst-Sverige, både praktiskt och teoretiskt, i ämnen som rökdykning, brandsläckning (släcktaktik, släckteknik), husbyggnadsteknik, bärande konstruktioner, brandförlopp, djurlivräddning, säkring vid arbete på höga höjder, soteld, glödbränder o s v...

Det var riktigt, riktigt roligt!

Vad skulle jag kunna börja med att föreläsa om idag, då?

Jag tror att jag skulle kunna börja med att hålla så kallade Inspirations-föreläsningar, gällande att våga "sadla om" mitt i livet.

Ofta står det kanske en föreläsare och berättar entusiastiskt om att man måste våga, måste satsa, måste riskera...

Ja, ja, tänker jag, det är väl lätt att stå och prata om det när man har facit i hand, när man vet att man faktiskt har lyckats med sitt livs satsning.

Det jag skulle kunna bidra med ett par år framåt, parallellt med mina studier, är ju att föreläsa om samma sak, fast nu, när jag är mitt i förändrings-processen och faktiskt inte har något facit för mitt beslut.

Hur tänker jag egentligen?
Jag vet ju inte hur det kommer att gå och det är ju otroligt spännande.

Ja, jag skulle ju kunna föreläsa om hur man kan få för sig att lämna en månadsinkomst på långt över 40 000 kr/månad och göra det i ett livsläge där man precis har betalat av alla sina gamla studieskulder och verkligen, på riktigt, skulle ha börjat tjäna de "stora pengarna".

Jag skulle också kunna berätta om hur vetenskapen (kognitiv neurovetenskap och positiv psykologi) faktiskt, på nästan varenda föreläsning som jag lyssnar på, inom ramen för min utbildning, bekräftar att jag har gjort alldeles rätt i livet, d v s rätt utifrån perspektivet att uppleva eget välbefinnande.

Det är så häftigt. Jag är, på fullt allvar, så lycklig över det livsvalet.

Om någon idag erbjöd mig att gå tillbaka till mitt gamla jobb och saltade lönen och erbjöd mig säg
58 000 kr/månad, så skulle jag ändå inte hoppa av mina nuvarande studier och ta det jobbet.

Aldrig i livet! Men varför?
Jag funderar ofta själv på hur jag kan fungera just så.

Bara det är ju otroligt intressant.

Tror Ni, mina kära läsare, att detta skulle kunna vara intressant att få veta mer om?

Vill Ni att jag kommer och föreläser om precis detta, "Att sadla om - Mitt i processen!"

Har Ni idéer om grupper (företag, Rotary, Odd Fellow, Arbetsförmedlingen, kommuner, idrottsorganisationer, föreningar, frikyrkor, osv) som skulle kunna vara intresserade av att jag föreläser om just precis det ämnet?

Skriv då gärna till mig, på min e-postadress:
studingrid@gmail.com

eller skicka en kommentar med tips direkt under detta inlägg!

Jag är tacksam för en kontaktperson och ett telefonnummer, så får vi komma överens om innehåll, plats, tidpunkt, längd och pris för uppdraget.

Jag är en van föreläsare och jag tror att en stor del av brand-Sverige kan intyga att jag t o m är ganska lämpad för den rollen. Jag är ingen "dark horse" som föreläsare utan har mångårig erfarenhet i just den rollen.

Ha en fin Söndagkväll! Hoppas innerligt att vi hörs, för detta skulle jag vilja testa.

Jag tror att jag verkligen kan ha något att tillföra för människor som står i valet och kvalet om vad de ska göra med resten av sitt liv eller bara att fungera som en allmän inspirationskälla.
Jag har ett något annorlunda perspektiv än de som föreläser och vet att de redan lyckats med sin livs-satsning.

Ett stort tack till Drivhuset och Anna Nilsson, Entreprenörscoach, som höll i LOOPA-kursen för mig och mina studiekanrater vt 2015. Jag rekommenderar den varmt.

Ja, titta, jag har nog just precis LOOPAT i detta blogginlägg.

Vi ses härute och kanske också i verkliga livet, om Du t ex vill testa mig, som föreläsare.

Ha det fint,
Ingrid Almgren

Personliga styrkor och om att vara snäll mot sig själv

God kväll!
Ibland är livet nästan skrattretande. Jag gjorde mitt första blogginlägg igår, på denna min nya blogg. Idag lyckades jag radera hela det inlägget när jag var inne och fixade lite med layouten. Jaja, inget att sörja över...
Jag har istället fixat till en högermarginal där jag försöker förklara vad jag vill med bloggen, det är viktigt tycker jag. Jag vet, min blogg är inte så fantastisk till utseendet, men jag är förlåten för det, för jag är inte uppfödd med Internet och bloggar. Den är helt okej, så här långt.

Jag hoppas förstås att människor ska vilja interagera med mig härute, så småningom och jag har därför ingen avsikt att bli "tråkigt akademisk", om man nu tycker att de två orden kan passa ihop ibland??

Jag gillar att bryta ner hårdvara (komplexa definitioner och matematiska härledningar) till mera konkreta, gripbara resonemang. Jag minns min matematiklärare då jag studerade till brandingenjör vid LTH i slutet av 80-talet, Annika hette hon. Hon brukade skratta snällt, vika papper, klippa sönder radergummin, bryta av pennor, ja illustrera på alla tänkbara sätt deriverings-och integrerings-regler och sa ofta till mig:

"För Du vill väl verkligen förstå exakt vad Du räknar på?!"

Åh, ljuv musik i mina öron. Ja, jag vill förstå, sammanhang, helheter, ja hur saker hänger ihop. En av mina personliga styrkor (Vi människor tycks genetiskt ha olika sådana personliga styrkor, om jag förstått första grundläggande kursen i ämnet positiv psykologi rätt.) är min kärlek till lärande.
Vetenskaplig forskning stöder just precis detta att vi människor föds med olika personliga styrkor.

Jag ler åt det resultatet, d v s resultatet av den stora "personlighetstest" som alla studerande på vårt program genomgår i årskurs 1. Det resultatet stämde exakt på mig och jag log igenkännande. Jag tänker inte avslöja hela min palett av personliga styrkor, dock...

(Personlighetstest är den första termen som jag inte använder vetenskapligt korrekt, läs mer om varför jag slarvar lite med terminologin i min högermarginal: "Om bloggen", ty personlighet och personliga styrkor är nämligen inte alls samma sak ur ett vetenskapligt perspektiv, men det blir för långt och krångligt att reda ut det här.)

Men det fina är att exakt varje människa har en sådan personlig palett med styrkor, genetiskt tycks de alltså sitta där på plats från det vi föds.

Det förklarar ju också saken, varför just jag börjar studera igen när jag är 48 år.
Jag älskar ju att studera, helt enkelt!
Ja, jag vet inte vad jag ska bli när jag "blir stor", men just nu njuter jag bara av själva processen.

Så det första utbildningsåret gick snabbt, jag hann knappt med, tiden bara rusade iväg.
Nu börjar jag Åk 2 på onsdag. Första kursen heter Evolutionspsykologi och jag ser så mycket fram emot den.

Ja, två stora huvudämnen studerar jag nu:

• Kognitiv neurovetenskap och

• Positiv psykologi. 

Jag ska försöka berätta, lite i taget, om dessa ämnesområden och hädanefter vara försiktig så jag inte raderar mina blogginlägg i fortsättningen

Det blir ju liksom ingen blogg om jag ska radera mina inlägg redan dagen efter jag publicerat dem..
Men i sådana lägen gäller det att vara lite snäll mot sig själv och tänka att ingen världskatastrof har skett -jo, det är viktigt.

Ja, det får bli mitt första "råd" till Er, mina kära läsare: Döm inte Dig själv för hårt. Vi gör misstag ibland, vi människor, vi klantar oss lite till mans, men det gör oftast inte så mycket...

På't igen, bara!

Ja, titta, så det kan bli...

Jag hoppas få se Dig härute.
Kram å ha en fin lördagskväll!