Personliga styrkor och om att vara snäll mot sig själv

God kväll!
Ibland är livet nästan skrattretande. Jag gjorde mitt första blogginlägg igår, på denna min nya blogg. Idag lyckades jag radera hela det inlägget när jag var inne och fixade lite med layouten. Jaja, inget att sörja över...
Jag har istället fixat till en högermarginal där jag försöker förklara vad jag vill med bloggen, det är viktigt tycker jag. Jag vet, min blogg är inte så fantastisk till utseendet, men jag är förlåten för det, för jag är inte uppfödd med Internet och bloggar. Den är helt okej, så här långt.

Jag hoppas förstås att människor ska vilja interagera med mig härute, så småningom och jag har därför ingen avsikt att bli "tråkigt akademisk", om man nu tycker att de två orden kan passa ihop ibland??

Jag gillar att bryta ner hårdvara (komplexa definitioner och matematiska härledningar) till mera konkreta, gripbara resonemang. Jag minns min matematiklärare då jag studerade till brandingenjör vid LTH i slutet av 80-talet, Annika hette hon. Hon brukade skratta snällt, vika papper, klippa sönder radergummin, bryta av pennor, ja illustrera på alla tänkbara sätt deriverings-och integrerings-regler och sa ofta till mig:

"För Du vill väl verkligen förstå exakt vad Du räknar på?!"

Åh, ljuv musik i mina öron. Ja, jag vill förstå, sammanhang, helheter, ja hur saker hänger ihop. En av mina personliga styrkor (Vi människor tycks genetiskt ha olika sådana personliga styrkor, om jag förstått första grundläggande kursen i ämnet positiv psykologi rätt.) är min kärlek till lärande.
Vetenskaplig forskning stöder just precis detta att vi människor föds med olika personliga styrkor.

Jag ler åt det resultatet, d v s resultatet av den stora "personlighetstest" som alla studerande på vårt program genomgår i årskurs 1. Det resultatet stämde exakt på mig och jag log igenkännande. Jag tänker inte avslöja hela min palett av personliga styrkor, dock...

(Personlighetstest är den första termen som jag inte använder vetenskapligt korrekt, läs mer om varför jag slarvar lite med terminologin i min högermarginal: "Om bloggen", ty personlighet och personliga styrkor är nämligen inte alls samma sak ur ett vetenskapligt perspektiv, men det blir för långt och krångligt att reda ut det här.)

Men det fina är att exakt varje människa har en sådan personlig palett med styrkor, genetiskt tycks de alltså sitta där på plats från det vi föds.

Det förklarar ju också saken, varför just jag börjar studera igen när jag är 48 år.
Jag älskar ju att studera, helt enkelt!
Ja, jag vet inte vad jag ska bli när jag "blir stor", men just nu njuter jag bara av själva processen.

Så det första utbildningsåret gick snabbt, jag hann knappt med, tiden bara rusade iväg.
Nu börjar jag Åk 2 på onsdag. Första kursen heter Evolutionspsykologi och jag ser så mycket fram emot den.

Ja, två stora huvudämnen studerar jag nu:

• Kognitiv neurovetenskap och

• Positiv psykologi. 

Jag ska försöka berätta, lite i taget, om dessa ämnesområden och hädanefter vara försiktig så jag inte raderar mina blogginlägg i fortsättningen

Det blir ju liksom ingen blogg om jag ska radera mina inlägg redan dagen efter jag publicerat dem..
Men i sådana lägen gäller det att vara lite snäll mot sig själv och tänka att ingen världskatastrof har skett -jo, det är viktigt.

Ja, det får bli mitt första "råd" till Er, mina kära läsare: Döm inte Dig själv för hårt. Vi gör misstag ibland, vi människor, vi klantar oss lite till mans, men det gör oftast inte så mycket...

På't igen, bara!

Ja, titta, så det kan bli...

Jag hoppas få se Dig härute.
Kram å ha en fin lördagskväll!