Hej på Er!
Veckan sprang iväg snabbt och jag har verkligen inte haft tid att blogga.
Evolutionspsykologi är nog ett av de mest intressanta ämnen jag studerat i livet. Javisst, jag väljer visserligen att vara så barnslig så jag tror på meningen med livet, men utan att förneka vetenskap så klart.
Jag älskar vetenskap och att nu få dyka ner i evolutionsteorier, det sätter igång min hjärna i full fantasi och lustfylld nyfikenhet.
Vi läser om olika perspektiv och hela dagen idag har jag och ett par kurskamrater tampats med begrepp som:
Gene Mutation, Phenotypic traits, Genetic drift, Genetic draft, skillnaden på adaptive och adaptation, "selfish genes", reciprocal altruism...
Det är en fantastisk värld!
Jo, mitt program är internationellt, så jag får ju engelskan med mig på köpet, å lat som jag är så översätter jag inte facktermerna till svenska, för det blir ändå bara fel då.
Det är väl som med hockey, det heter "red line off side" (om nu det begreppet fortfarande existerar) och inte "på-fel-sida-om-röd-linje", så jag försöker inte göra mig märkvärdig med engelska termer, helt enkelt lär jag mig ämnet på engelska, därför.
Jag sitter och filurar på detta med att Darwins naturliga urval förutsätter ett antal villkor, eller snarare kanske tillstånd...
Naturen behöver t ex ha ett stort urval av gener och vi får läsa om varför det egentligen inte finns någon "bäst- och sämst"-gen hos oss människor enligt "naturens sätt" att se på tillvaron, det är härlig biologisk kunskap att ha med sig.
Intressant, för tänk om Gud ändå finns hur tänker då detta Gudomliga väsen till världsskapare? Jo, rimligen att det ska vara stor variation på alla människor, djur, växter, ja, allt vackert som skapats via Big Bang, det vet man ju själv hur stolt man är om man lyckats skapa något alldeles unikt, känslan, hur härligt det är och alla minns vi väl träslöjden och tiden som infann sig när äntligen sandpapperets tid var förbi...
Jag menar hur trist var det inte att sandpappra smörknivar och servetthållare och jag vet inte allt..?
"Sandpappra lite mer, du!" var det ständiga svaret från slöjdläraren. Ha ha.
Men åååh, vad jag kommer ihåg var när jag blev klar med mina egenhändigt svarvade träljusstakar, de var vackra, de var annorlunda än alla andras och jag var så stolt över dem. Jag har ännu kvar dem, men hittar dem inte just nu, men jag finner däremot min makes äggkoppar, som han svarvade i träslöjden, för de använder vi, bra va? Fina ju!
Jo, jag önskar er alla en trevlig fredagskväll, jag måste plugga och plugga och plugga, vi går mot tentamenstider. Minns ni hur det var, ni som studerade en gång för länge sedan?
Det är underbart att ge sig själv chansen att studera på äldre dagar.
Jo, haha, "äldre" var rätta ordet. En härlig kurskamrat till mig berättade häromdagen lyckligt om sin härliga utlandsresa i somras. Hon hade träffat så "mysiga pensionärer" i 50-års-åldern på resan.
Ha ha ha, roligt! Jag ler varmt.
Livet är härligt, var rädda om varandra!
Vi ses,
Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar