Hej!
Vardagsliv igen - studier - men vilken fin sommar jag fick
Nu har jag alltså tentat av terminens första tenta. Evolutionspsykologi. Ämnet var precis så intressant som jag trodde att det skulle vara, jag gick ju faktiskt omkring och trånade hela sommaren om att få börja läsa igen, även om jag trivdes alldeles utmärkt på mitt sommarjobb på demensboendet i Tibro.
Jo, jag ville ju verkligen få också praktisk kunskap bakom alla teorierna om degenerativa hjärnsjukdomar.
Jag fick verkligen se skillnaden på frontallob-demens, vaskulär demens, Parkinson's Disease, Alzheimer's och vanlig åldersdemens. Jag fick därmed väldigt mycket praktisk kunskap och kände att jag gjorde verklig nytta genom mitt sommarjobb.
Ett stort tack till alla på Bäcklidens Demensboende i Tibro kommun för allt praktiskt jag fick lära mig i somras. Jag fungerar så, jag vill alltid klä på teorierna med praktisk kunskap.
Jag längtar efter Er alla, både boende och kollegor och nu vill jag snart åka till Er och hälsa på.
Just så, som på Bäcklidens demensboende i Tibro, vill jag bli omhändertagen en dag, om jag skulle behöva vård på ett demensboende. Jag fick se och vara utövare i den vackra och professionella delen av svensk demensvård i somras, innerligt tack!
Psykopaterna i samhället
Jo, en fråga som vi fick i fredags på tentan i evolutionspsykologi löd ungefär så här:
"Hur kan evolutionsteorier förklara att psykopater kan ha vissa reproduktiva fördelar i dagens moderna samhällen?"
WOW, vilka häftiga frågeställningar. Jag gillade tentan därför att den verkligen hade lagts på en förståelsenivå och inte på en "komma-ihåg-lösryckt-fakta-utan-något-sammanhang-nivå".
Det är precis så det ska vara när man studerar på Universitetsnivå, anser jag.
Nu återstår bara att se om jag verkligen har förstått sammanhangen...
Det vet jag om 18 arbetsdagar då tentan senast måste vara rättad.
Positiv psykologisk coachning
Idag har vi påbörjat kurs 2 för terminen och det är första steget mot praktisk Coachning. Vi ska till exempel få lära oss att förstå och tolka vissa signaler som kan antyda om en människa behöver mer än akademisk psykologisk coachning, alltså om de kan misstänkas ha någon form av ett mentalt sjukdomstillstånd som gör att de istället bör uppsöka läkare än att få handledning av oss.
Vi, akademiska psykologiska coacher, är ju egentligen till för och utbildas för att hjälpa människor så att de inte till exempel ska hamna i depression och för att människor istället ska öka sin känsla av välbefinnande och få möjlighet att blomma, ja komma till sin rätt för de personliga styrkor de har medfödda. Jo, forskning stöder att vi faktiskt föds med vissa personliga styrkor (förmågor), som givetvis utvecklas beroende av de omgivningsfaktorer vi upplever i livet.
Idag har vi därför börjat titta på definitioner av vad positiv psykologisk coachning faktiskt är, ur ett vetenskapligt perspektiv och detta gör vi med utgångspunkt från vad vi studerat i Åk 1.
Samma gamla modell igen, men nu inom ett nytt användningsområde
Som vanligt så imponeras jag av den "röda tråden" jag ser i kursupplägget.
Jag har en strategi, som bygger på en inbyggd ödmjukhet hos mig, jag byter inte ut några kurser i kursprogrammet, även om det för vissa kurser är tillåtet. Jag tror mig inte veta bättre än de programansvariga vad jag behöver läsa. Nej, det de har ansett att jag bör läsa, bör jag nog sannolikt läsa och hittills är jag inte besviken på deras kursurval.
Kursen jag är inne på nu kanske känns något för basic för mig, då jag ju som ingenjör jobbat både utomlands, i regeringsuppdrag och själv ansvarat för omfattande analyser och planering av hela kommuners risk- och sårbarhetssystem...
Men jag har bedragit mig förr, så jag ska gå in med en ödmjuk hållning även här, även om det kändes lite väl grundläggande med gången i coachning:
Inledande kontakt - Kartläggning - Målsättning - Intervention - Handlingsplan - Utförande - Dokumentation - Uppföljning...
Har man hört det här förr? Ja, till leda, uppriktigt sagt...
Men, det jag ser fram emot är ju att det nu inte ska handla om att inventera olycks- och säkerhetsrisker, inte heller ska jag kartlägga riskbilder, jag ska inte planera för larmorganisation och inte för storlek på utryckningsstyrka/tillgång på vatten-och släckmedelskapacaitet, nej jag ska använda modellen för helt andra saker nu!
Hur mår en människa där innanför skalet/kroppen, den där delen som vi inte kan se?
Vad behöver just den här människan för att erfara upplevelsen av ökat eget välbefinnande?
Handlingsplan= vilka konkreta "övningar" kan användas för just den här individen? Vad kan fungera för just honom/henne?
Vilken grej, egentligen, att kunna hjälpa människor på deras villkor, utifrån den glädjande nyheten att Du är bra precis exakt som Du är.
Att vända på hela steken:
Inte: "Det här måste Du nog förbättra, Andersson!"
Utan istället: "Det här är Dina personliga styrkor, detta är Du suverän på, hur nyttjar vi den kunskapen bäst?"
Psykologi och kognitiv neurovetenskap, vilka oerhört intressanta ämnen, byggda på vetenskaplig grund om oss människor som individer.
Jag ser så mycket spännande framför mig.
Och tänk, det är den 28 september idag och jag sitter och bloggar ute på verandan i T-shirt.
Å vet Ni, kanske, kanske, har jag något på gång gällande att dra igång föreläsandet...
Livet är härligt och jag gillar att vara student igen!
Ha en fin kväll, nu ska jag plugga och skaffa mig hjärnkoll!
Ingrid Almgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar